I samband med Östermalms stadsdelsnämnd ordinarie sammanträde kommer föreningen presentera visionen om ett kulturkluster.

Presentationen sker i Östermalmsskolans aula (Banérgatan 38-40)  kl. 18:00.

Tills dess delar vi med oss av två länkar:

Här ett pressmeddelande från Finansroteln och Kultur- och fastighetsroteln i Stockholms stad.

Och här en länk till Madeleine Sjöstedts blogg.

Föreningen har jobbat hårt och intensivt, samtalat med tjänstemän och politiker, samarbetat med arkitekter och ekonomikonsulter och presenterat och åter presenterat och presenterat…

Och nu börjar det hårda arbetet löna sig. Idag kom ett brev från Kulturförvaltningen i Stockholms stad som meddelade att föreningen har tilldelats ett generöst verksamhetsbidrag, tack förvaltningen och Kulturnämnden. Vi har också fått ett något mindre, men ändå ett bidrag från Kulturrådet som tryggar föreningens medlemskap i det internationella nätverket 360, tack Kulturrådet.

Och som grädde på moset så finna uppenbarligen ett stort intresse från Kulturnämnden att i alla fall göra en grundlig utredning om förutsättningarna för en etablering i Gasverket (se följande länk).

Vi hör snart av oss igen.

”Om nu en förening bildts för att göra om gasklockorna till kulturscener så kan det ske via marknadens villkor. 600 miljoner av skattepengar är vansinne!”

”Kolla gasklockorna i Wien. Byggfirman/fastighetsbolaget köpte och byggde om dom. – Utan statligt eller kommunalt bidrag. – Idag finns där studentbostäder, biograf, shoppingcenter mm. Och anläggningen går med vinst! Låt marknadskrafterna, inte ”kulturarbetarna” sköta byggverksamheten.”

 Marknadens villkor, 600 miljoner av skattepengar? Stockholm stads köper fastigheterna i Gasverket av Fortum. Oavsett vem eller vad som ska inrymmas i det gamla Gasverket så behöver byggnaderna saneras, renoveras och anpassas. Precis som vilken privat fastighetsägare som helst kommer fastighetskontoret se till att investerade pengar kommer tillbaka i form av hyresintäkter på längre eller kortare sikt, även kulturens aktörer betalar hyra.

Låt marknadskrafterna, inte ”kulturarbetarna” sköta byggverksamheten? Stockholms stad, som framtida ägare av alla lokaler i Gasverket, kommer med all sannolikhet låta just marknadskrafterna bygga eller rättare sagt bygga om lokalerna. Men om nu stadens bestämt sig för att de vill ha en viss verksamhet i området är det väl utmärkt att den tänkta verksamheten får vara med i diskussionerna från början, så lokalerna blir ändamålsenliga. Det finns tyvärr allt för många exempel på ny- och ombyggnation för kulturen inom landet, där just brukaren av lokalerna inte kunnat påverka utformningen. Detta resulterar ofta i att visionärerna/beställarna (oftast politiker och tjänstemän i kommunerna) har en dröm som aldrig kommer att kunna förverkligas. Kulturarbetarna vet vilka förutsättningar som krävs för att kunna producera och presentera t.ex. scenkonst, så låt dessa vara med och ställa krav på utformningen innan det är för sent eller för dyrt att anpassa lokalerna till den tänkta verksamheten.

Så de senaste dagarna har jag ”roat” mig med att plocka fram lite siffror och har kommit fram till följande: Att bygga om Gasverket till föreningens vision kostar (gissar jag) ungefär 600 milj. kronor. Att starta upp verksamheten kostar ytterligare ca 88 milj. kronor. En enorm summa pengar således.

Men om vi ser det ur ett annat perspektiv? År 2009 så var statsbudgeten 781 500 milj. kr (781,5 miljarder) varav kulturbudgeten utgjorde 0,8 % (6,3 miljarder). Investeringarna i Gasverket sker under en 10 års period, dvs. ca 68 milj. kronor per år.

Denna summa (68 milj. kronor) utgör 1,1 % av kulturbudgeten och 0,009 % av statsbudgeten (2009). Samma år fick Operan 411 milj. kronor i bidrag av staten, Stockholm Globe Arena Fastigheter AB fick 68 milj. kronor i koncernbidrag av Stockholms stad.

1,1 % av min årslön (efter skatt) 2009 var ungefär 3 217 kr, eller 100 kaffe latte om man så vill, 0,009 % av min lön var ungefär 26 kr (ingen kaffe latte).

Så nästa gång ni tar en kaffe av något slag, en kopp kaffe om året motsvarar vad Sverige skulle behöva betala för ”Internationell scen i Gasverket”.

Så har vi då träffat Roger och presenterat vår vision och tankarna kring det framtida klustret och tillhörande scen. Det intressantaste med det mötet var att även Roger anser detta vara ett viktigt projekt för Stockholms stad och scenkonsten och därför inte vill göra detta till en fråga som splittrar de politiska blocken i Stadshuset.

Sedan vi skrev här senast har dessutom samtal med Stockholms stads Fastighetskontor inletts. Staden har beslutat att i första hand äga och driva fastigheterna själva och därigenom bli hyresvärd för de kulturaktörer som tar plats i Gasverket i framtiden. Ett första möte med Fastighetskontoret hölls den 4 november och kontorets första uppgift kommer att bli ett s.k. internt utredningsbeslut för att fördela resurser. Vi kommer med all säkerhet återkomma med rapporter från detta arbete.

Att Madeleine ställer sig positiv till en etablering av ett scenkonstkluster kommer inte som någon nyhet. Roger Mogert däremot svarar att ”Det är en intressant scen, men så länge ingen ny stadsdel har byggts har den inte prioritet. Kommunpengar ska inte gå till statlig Opera”.

Håller fullständigt med, kommunens pengar ska inte användas till statlig verksamhet. Scenkonstklustret och gästspelsscenen i Gasverket är inte en statlig verksamhet, däremot en statlig angelägenhet. Operans verksamhet på den framtida scenen är av gästspelskaraktär, som inte subventioneras av kommunen utan sker i ett samarbetsavtal med den organisation som driver scenen och klustret och därmed generar Operans verksamhet i gasklockan intäkter till Stockholm. Detsamma gäller för alla aktörer som vill använda scenen.

Det är just detta som är det ”nya”, scenen och klustret drivs av en organisation som inte producerar scenkonst utan presenterar scenkonst. Däremot erbjuder klustret, de producerande aktörerna, Sveriges mest effektiva och attraktiva miljö för svenska kompanier och företag som vill utvecklas. Inom klustret kommer nya strukturer skapas som frigör resurser till utveckling av den egna scenkonstprodukten, men också inbjuder till nya, oanade samarbeten mellan olika former av scenkonst.

Operans VD/Konstnärlige ledare, Birgitta Svendén sa i en intervju i söndagens Dagens Nyheter, att scenen i gasklockan inte är en ny Operascen men en scen som Operan vill använda för att kunna ”pröva nya vägar på”. Så kommunen kommer inte att betala för statlig Operan, staten kommer däremot genom Operan bidra till att kommunen får ett utökat kulturellt utbud och ett varumärke som placerar Stockholm på kulturens världskarta.

Vi som arbetar med scenkonst vet att det ligger många timmar av hårt och ibland frustrerande arbete bakom alla produktioner, dåliga som bra. Vi vet att verksamheten på teater pågår från tidig morgon till sen kväll de flesta dagarna i veckan, men hur ser publikens bild av verksamheten ut?

1. Biljettköp, görs allt mer via internet eller ombud så detta kanske inte ens är en kontakt med teatern.
2. Föreställningsbesöket börjar i foajén
3. Sen går man in i salongen och tittar på en ridå
4. Ridån öppnas, tittar på föreställning genom ett titthål (prosceniet)
5. Ridån stängs, föreställningen är slut
6. Passerar genom foajén på väg ut.

Hur många av teaterns besökare inser att vi arbetar för relativt dåliga löner, oregelbundna tider och oftast med fysiskt hårt arbete även när det inte är föreställning? Inte speciellt många tror jag. Detta beror till stor del på att de flesta teatrar är byggda som ointagliga fästningar, vissa blir ibland inbjudna till en ”bal på slottet”, om man har en biljett till en föreställning.

Mitt recept är att vi, framför allt i nyetableringar, försöker tänka på vilka verksamheter som tål att synas i dagsljus och tydligt visar på att verksamhet pågår även när det inte är en föreställning. Ett exempel, Operans inlastning av dekor skedde tidigare på Strömgatan och in genom en smal lastport, förbipasserande såg att det skedde tungt, fysiskt arbete med stora dekorelement, idag backas en hel trailer in huset och dörrarna stängs. Visst har arbetsmiljön för scenteknikerna förbättrats men Operan har tappat en viktig exponering av sin verksamhet, blivit än mer ointagligt och slutet.

Låt dansare, skådespelare, tekniker, verkstadspersonal och administratörer blanda sig med allmänheten på väg till eller från olika verksamheter. Öppna lunchrestauranger för allmänheten (dela av en sektion för de anställda om det behövs). Låt fönstren visa att människor arbetar innanför, jag tror det är bättre reklam än likriktade posters eller månadsprogram. Om vi kan få besökare och närboende att känna att vår verksamhet lever på dagarna kommer dessa att bli ambassadörer för vår verksamhet. Dessa ambassadörer når många gånger fler människor än vad en affisch gör.

Visst måste vissa delar av verksamheten pågå bakom slutna dörrar men inte all verksamhet. Speciellt viktigt är detta för de verksamheter som lutar sin finansiering på stora bidrag, bidragsgivarna måste få se vad pengarna används till.

Samtidigt bidrar scenkonsten, genom att dra ett stort antal besökare, till att höja värdet på intilliggande lokaler och fastigheter. I bästa fall ägs även dessa av de statliga och kommunala bolagen men allt som oftast är ägarna privata aktörer som därmed ges en högre avkastning genom de statliga och kommunala bidragen till kulturen.

Kan framtiden istället vara att staten/kommunerna bidrar till etableringen av kulturaktörernas lokaler och därefter låser hyresnivåerna för att trygga verksamheten? Kan staten och kommunerna istället själva kunna ”räkna hem” vinsterna genom att attraktionsvärdet i angränsande lokaler höjs?

Stockholms stad har för avsikt att bli en bättre stad och har tagit fram en ”Vision Stockholm 2030”. Exploateringskontoret har det samlade ansvaret för miljöfrågor kring den nya stadsdelen Norra Djurgårdsstaden. Att just Exploateringskontoret ansvar för miljöfrågorna kanske kan diskuteras men jag tror det är rätt tänkt, på detta sätt kommer miljöfrågorna i fokus tidigt i stadsplaneringen. Dock ligger fokus fortfarande på boendet i området. Den fullt utbyggda stadsdelen planeras rymma 10 000 lägenheter och 30 000 arbetsplatser. Ett snabbt överslag ger att det blir lika många arbetande som boende i området. Därför är det lite förvånande att miljöarbetet inte kommit längre när det gäller verksamheter och näringsidkande.

Förhandlingarna angående bostadsbyggandet pågår för fullt med byggherrar inte med de som ska bo i bostäderna. Däremot pågår, långt gångna samtal med tänkta näringsidkare och verksamheter om etableringar i området. Därför var det väldigt intressant att få höra om staden planer på en framtida miljöprofil för Norra Djurgårdsstaden.

Nu hoppas jag bara att vi vid nästa möte med stadens förvaltningar kan skapa oss en samlad bild av Stockholms visioner för Norra Djurgårdsstaden, Gasverket och Stockholms stad i framtiden. För det är just för framtiden vi vill etablera goda förutsättningar.